Riskerna är stora för att intresset för i bruktagning av energieffektiv teknologi minskar, det samma gäller utvecklandet av förnybara energiformer. I debatten om kärnkraften har framförts argument som inte tål en närmare granskning. Man har påstått att utbyggnaden av kärnkraften skulle innebära att importen av el från Ryssland skulle upphöra. Det finns dock inga tankar på att förbjuda import av el och därmed står det klart att import av el kommer att fortsätta så länge elpriset är lägre där än på den nordiska elmarknaden. Påståendet att kärnkraften helt skulle ersätta fossila bränslen i Finland och att utsläppen av växthusgaser skulle minska kraftigt är också osann. Eftersom all CHP- produktion (kombinerade värme- och elproduktion) inte kan läggas ner, då denna behövs för bl.a. fjärrvärmeproduktionen och för att jämna ut konsumtionstoppar, är sanningen att mängden energiproduktion som kan ersättas med kärnkraft är begränsad.

I regeringens bakgrundsmaterial framgår det att en stor del av den nya kärnkraftselen skulle gå till export. År 2020 skulle självförsörjningsgraden vara 105 procent och då har regeringen inte räknat med energieffektiveringsåtgärder. De nationella el-konsumtionsprognoserna höjdes överraskande i samband med beredningen av kärnkraftsbesluten. Vår starka uppfattning är att prognoserna medvetet uppgjorts så att de skall stöda förslaget om att bevilja två kärnkraftstillstånd. Kvar i Finland blir avfallet och per capita blir vi landet med den största mängden radioaktivt avfall. Teknologin för avfallshanteringen av radioaktivt avfall är fortfarande olöst och många svåra tekniska frågor kvarstår. Ingenstans i världen har man slutdeponerat det radioaktiva avfallet eller uppfunnit ett tryggt slutdeponeringssätt. En olöst fråga är vilket det tryggaste slutdeponeringsdjupet är. Hittills har planerna utgått från 400-500 meters djup, men forskning visar att permafrosten under istider går djupare ner, varför man nu undersöker om deponeringsdjupet bör vara 800-900 meter.

Det har sagts att kärnkraften garanterar ett lågt elpris för konsumenterna. Riksdagsbehandlingen har visat att kostnadsberäkningarna är mycket osäkra. Om kärnansvarslagen träder i kraft måste kärnkraftsbolagen räkna med större utgifter, om deponeringsdjupet för avfallet fördubblas stiger avfallskostnaderna. Olkiluoto 3 är ett exempel på osäkerhetsfaktorer kring kärnkraftsbyggen. Kostnaderna har nästan fördubblats och tidtabellen förlängts med flera år. Konsumenternas elpris baserar sig på den nordiska elmarkanden som i snabb takt går mot en integrering med den europeiska elmarknaden. Två nya kärnkraftsenheter kommer inte att i större omfattning kunna påverka elpriset på den europeiska elmarknaden. De enda som drar nytta av ett billigare elpris är ägarna till kärnkraftsverken som gått med tack vare löften om el till självkostnadspris. Man kan inte undgå känslan av att bl.a. skogsindustrins starka lobbning för kärnkraften i första hand handlar om att man ser försäljningen av el som en viktig framtida inkomstkälla, ett annat ben att stå på om en allt större del av den traditionella skogsindustrin förflyttas till andra länder.

Vi är oroade för att Finland inte mera kommer att finnas med bland de länder som satsar på förnybar energi och hållbara energilösningar. Vi är oroade för alla de risker kärnkraft för med sig, inte minst på lång sikt. Vi är övertygade om att tiden för utvecklandet av gröna teknologibranscher är nu, inte om 80 år.

Insändare tillsammans med Mikaela Nylander, publicerad bl.a. i HBL 29.6.2010